Mo

Har besökt en gammal god vän, en riktigt gammal god vän. En sådan där person som man kan sitta i soffan med och prata, lyssna, svara, tänka lite, svara igen alltmedan timmarna går. Orgelmusik i bakgrunden som byts ut mot stråkkvartett som byts ut mot opera, dagen kändes tidlös. En vänskap som är unik i sitt slag, en vänskap i förtroende som tillåter inträde in i själens innersta skrymslen. Det är inte ofta vi träffas och det var flera år sedan sist, men ändå fanns det ingen slöja emellan orden i vårat samtal. En vänskap som lever i mitt hjärta, den finaste av livets gåvor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0