Tant Greta som kom tillbaka.

Gorka, jag möter henne vid ett kafe i Uppsala och smittas av att hon är så splittrande glad, strålar av tillförsikt, älskar livet som student i Uppsala, att bo i studentkorridor med kul kamrater, ha egen toalett på rummet och känna sig trygg på gatorna även efter mörkrets inbrott.  Hon super in allt det positiva, har gått en kurs i salsa dans, rest en weekend tur till Amsterdam. Ja, hon passar verkligen på att leva, att söka upp det positiva och utnyttja livet.

Där hon kommer ifrån är inget givet, man måste kämpa för att överleva och att lyckas. Det finns inga enkla raka lösningar, bara en massa krokvägar förbi byråkrati och korruption. 

Den franska chokladtårtan slinker ner alldeles för fort, och jag känner smöret smälta i munnen. Jag njuter och låter mig inspireras av denna härliga vackra mörkhyade unga kvinna som sprudlar av liv. Jisses vad jag är glad över att det finns några lyckliga människor kvar, som kan skratta och ta för sig.

Vi skiljs åt efter ett par timmar med prat, prat och skratt. Nästan flygande på snabba fötter går jag i kylan tillbaka hem till min kusin PH som är i full färd med att förbereda en sen middag.  Denna resan till Uppsala har varit så skön på många sätt.  

Nu är det tidig morgon, närmare bestämt 03.15. Jag är i Stockholm och kan inte sova.  Utanför fönstret lyser en stark gatlykta. Huvudet snurrar runt med tusen tankar, glada tankar. Bor hos en mycket god vän som arbetat  i Mozambique under många år. Han är en sådan där vän som alltid kommer att finnas och i morgon har vi stämt träff med ytterligare en före detta Mozambique kollega, fru K.  Vi var tre stycken som reste ut i samma vända, vi jobbade på olika håll, men höll alltid kontakten. Åren gick , var och en träffade nya vänner och relationer uppstod, men vänskapen höll och vi tre delar något unikt tillsammans.