Tant Greta som kom tillbaka.

Fyra år sedan Tsunamin. Nu vill jag berätta hisotiren om Bambam.  Träffade honom i Juni 2008 under ett besök i bergen i trakten av Sigli på Sumatra. Han är numera ansvarig för ett eco center där han ansvarar för utveckingen av biodynamisk odlingsteknik och bland annat framställning av biologisk gödsel .

Som så många andra drabbade,  börjar han såsmåningom självmant att berätta om dagen för tsunamin. Katastrofen som ändrade allt för de flesta invånarna på Sumatra och många av de andra öarna  i Indonesien.

Han hade kört med sin lilla bil ner till de lägre belägrade delarna av staden Banda Aceh,  där han skulle hämta en kollega från jordbruksministeriet,  eftersom de  tillsammans hade de planerat en utflykt.

Plötsligt ser han flodvågen. Han sitter fortfarande kvar i bilen, vevar upp rutorna , ropar högt till sin gud Allah och ber om hjälp, och sedan befinner han sig i något som kan liknas vid en tumlare, allt går runt och han förlorar medvetandet.  

När han vaknar till befinner  han sig på ett tak. Allting omkring honom är ett enda hav av vatten. Han är törstig. Efter ett litet tag kommer en låda flytande, en låda med små vattenflaskor inplastade med luft emellan flaskorna.

Han öppnar lådan och dricker den ena flaskan  efter den andra. Då kommer nästa låda - nu med inplastade kexpaket.   Han äter och krafterna kommer tillbaka.

Någon tid senare flyter det förbi ett uppsvullet lik.

Han tar tag i liket och använder det som flytboj medan han paddlar med den fria armen i flera timmar, för att nå fast mark.

Tiden  går och vattner sjunker undan. Han beger  lite senare  ner till de lägre belägna delarna, lik överallt och allting i kaos. Då ser han sin bil, nycklarna sitter fortfarande i. Han sätter sig i bilen och försöker starta - och den startar.  Bilen fungerar, och han använder den fortfarande.

Ångesten sitter fortfarande i,  och som alla andra,  har han förlorat hela sin familj. Nu, har han flyttat upp i bergen, långr bort från havet, startat ett forskningscenter, bor i ett litet provisoriskt hus, och  mår hyggligt.

Vid sidan av sitt dagliga arbete håller han kontakt med den lokala skolan i byn. Barnen får lära sig om växtgifter och alternativ, de får komma och äta tomater i parti och minut från hans växthus. Biologiskt odlade tomater, och jag lovar de smakade otroligt gott. Solmogna tomater.

Bambam  har en dröm. Att hans center skall bli en stor park, med allehanda växter och en harmonisk plats att komma till. Han är på god väg och jag har förstått att under verkligen  sker.