Tid är pengar - eller??? Men det har inte “banken” fattat än.

4 bankbesök = en hel arbetsdag.

Fyller i en blankett speciellt avsedd för oss som skall lösa ut en check eller ta ut pengar från USD kontot. På denna biljetten skall jag skriva att jag skall resa utomlands, annars får jag inte mina pengar i USD.

Får inte ta ut mer än 5000 USD per dag. Tänk om jag vill ta ut 6000 - då måste jag ha två checker och sedan återkomma nästa dag för de resterande 1000.

Väntar i kö till kassan i mellan 60 till 90 minuter

I kassan 10 - 15 minuter. Mina dokument fotokopieras, min signatur kollas mot databasen.

Banken ringer till kontoinnehavaren för att kolla att det är riktigt att jag har en check på 5000 USD.

Sedan ringer banken till huvudbanken för att verifiera att jag får ta ut 5000 USD.

Under tiden blir jag hänvisad till den lilla blå soffan, och om det finns plats så sitter jag snällt ner och väntar i 30 - 60 minuter. Annars får jag stå. Bara en två sits soffa finns tillgänglig.

Kallas fram till kassan.

Checken stämplas med tre olika stämplar, tjänstemannen skriver en massa på baksidan av checken med speciell röd penna.

Sedan drar han två streck över checken och så till sist får jag mina sedlar.

Ödmjukt tackar jag, banken har än en gång beviljat mig tillstånd att ta ut mina egna pengar och två timmar av min arbetsdag är förlorad.

Gissa om jag saknar gamla hederliga NORDEA.


I förbund med spindlarna

Jag har slutat döda spindlar.  Upptäckte att för varje dödad spindel kom det hundra millimetersmå ljusbruna myror och minst tio myggor. (potentiella malariabärare)

Så nu hälsar jag varje liten svart hoppande spindel med ett glatt HURRA och VÄLKOMMEN!


SjukVÅRD vart tar den vägen?

Har en god vän som blev inlagd på sjukhus i Skåneregionen natten till fredag.  Blodpropp i båda lungorna, svårt att andas och hjärtat var inte helt med på noterna - med andra ord han mådde inte speciellt bra, varken då eller nu. Till saken hör, att han vet att hans tid snart är ute. Ingen panik, ingen förträngning av fakta, han städar ur sin bostad, han skriver sina avskedsbrev och tar adjö av livet. Helgen på sjukhuset kom och helgen gick, tankar och frågor hopade sig i hans huvud, behovet av att få prata med en läkare växte för var dag. Men ingen doktor i sikte, åtminstone inte för någon patient. Förmodligen har doktorn varit en vända på avdelningen, kollat i lab listor och frågat sjuksköterskorna hur patienterna mår.  Det är detta som SKRÄMMER MIG! Besparingsivern inom den offentliga sektorn, inom sjukvården, gör att vi INTE HAR RÅD att ta hand om varandra. Sverige ett välfärdsland som inte har tillräckligt med läkartid för att tillgodose de mest basala mänskliga behovet – att få prata – att få fråga.


Flyttat igen.

Undrar hur många gånger jag flyttat i mitt liv. Hur många sängar har jag sovit i, och hur många kuddar har givit stöd åt mitt sovande huvud?

I kväll befinner jag mig på 13e våningen av 20 i centrala Maputo. Det blåser ute och jag kan höra havet, någon ser på TV och en bil modell större är på väg mot marginalen (kustvägen). Sitter i en skön, ren och lagom bred säng, tillverkad av vitlackade stålramar med guldknoppar lite här och där.

I morgon skall jag “flytta” hem till en kollega i en vecka. Hon skall nämligen resa utomlands och hunden behöver sällskap. Har idag blivit presenterad för den lilla/stora knubbiga och lagom muskulösa och gräsligt fulsnygga hunden. Han ansikte är ett enda virrvarr av rynkor, men ögonen är fria efter att han blivit opererad. Han är 10 år och jag kände genast att vi var goda vänner. Saknar min egen Noddy, som av praktiska skäl inte fått flytta med hit ner till Maputo. Så nu får denne gamle gossen fylla mitt behov av hundkontakt i en hel vecka. Skall bli riktigt mysigt.


Vi väntar och väntar och väntar....

Vi väntar på en liten flicka som skulle ha fötts för några dagar sedan. Men hon har inte bråttom, och det kan jag förstå. Varmt och gott därinne i magen, att få gungas när mamma går omkring, höra bröderna pladdra och leka. Men snart han hon nog blivit tillräckligt nyfiken på världen utanför, för att bestämma sig för att titta ut och hälsa på oss alla som bara väntar och väntar och väntar.
Jag är alltså i Kalifornien tillsammans med min son och hans familj. Trean kommer snart och då får hon två bröder 3,5 och 5,5 år gamla.
Livet rullar på.......

Sömnlös natt

Snurrar runt som en elvisp i sängen, hjärnan vill inte stänga av och tankarna bara tumlar runt. Inga egentliga problem, bara en massa grejer och folk att tänka på.
Vänner med cancer och jag kan inte vara nära, vänner med AIDS och jag kan inget göra, snart jul och ett nytt år igen, drömmar och förhoppningar. allt i en enda salig röra.
Har i alla fall bryggt  mig en stor härlig kopp Roibostea, det börjar ljusna ute, fåglarna kvittrar och jag hör hur vakterna runt omkring börjar sopa rent på gårdar och trottoarer. Snart vaknar ett Maputo till en ny Söndag. Kram alla och glöm inte "CARPE DIEM"

MTV

Tänk att MTV musik kan vara så in i bängen tråkigt. Det låter som om det är samma tonslinga, fast med olika artister. Tonåringarna i huser njuter dock - hela dagarna,  för det är lov.
Usch vad jag är gnällig.

Negativt och Positivt

Solvarma stora söta mangos, jag mumsar och fruktsaften rinner runt munnen, ner över mina händer och underarmar. Himmelska smak.

Kanonförkyld, näsan rinner som en öppen kran, bomull i hela huvudet, kli i halsen och nästan panik när stämbanden hotar låsa sig.

Precis nu, ett rejält tropiskt regn, åska i fjärran och en stark vind som får myggnätsdörren att slå.

Behagligt svalt i luften, DSTVn (Parabol-TVn)strejkar.

I morgon är det nog bättre


Packar väskan igen

Tidigt i morgon bär det av norrut för en femveckors period. Tack och lov är det direktflyg. Har ju ett synnerligen otrevligt minne från en krach landing i Beira för några år sedan. Det var natt, tropiskt regn och piloten såg inte landingsbanan. Vi hade passerat Beira 4 gånger, tömt bränslet i havet innan han slutligen bestämde sig. Vi landade lite innan han hade tänkt sig, men det gick bra. Alla däcken exploderade och planet snurrrade runt som en karusell. Några skadades och ambulansen körde i en stor grop och välte på väg in till stan och sjukhuset.  (vägarna ser inte ut som i Sverige precis) Gissa om det regnade.... Så jag har alltid lite extra hjärtklappning varje gång vi går ner i Beira, speciellt om det är kvälls- eller nattflygning. Statisktskt sett så har jag gjort min nödlanding, så det borde ju inte bli fler.
Jag ser i alla fall fram emot att komma uppåt landet igen. Träffa en del gamla vänner och höra vad som hänt sedan sist. Skall också sova två nätter hemma hos Nina, en annan svenska. Sedan bär det av ut till tre distrikt. Jag vet inte vilka, eftersom provinsdirektören för hälsa måste få säga sitt.
Jag och min kollega skall göra en undersökning och förhoppningsvis komma fram till något resultat till mitten av December. Jag kommer kanske att berätta mer här i bloggen. Vi får se.......

Ett år i resväska

Ja, så känns det faktiskt. Det är nu ganska exakt ett år sedan jag lämnade Nampula och ett stadigt jobb. Har inte ångrat mig en sekund, men nu börjar det kittla i helyllegenerna igen. Ett år med resande hit och dit - kul men nu får det snart ta slut - eller…….


Måndag igen

Ja, så har ytterligare en vecka i våra liv startat. Tillbringar dagarna klistade framför datan, skriver workplan, logframe och gantt chart på löpande band. I och för sig gillar jag att planera, är nog lite fyrkantig inuti huvudet trots allt. Men nästa vecka bär det av norrut för en kvalitativ studie i tre distrikt. Skall ta reda på varför vart femte barn inte får sin vitamin A kapsel när hälsovården har sina kampanjveckor. Beror det på bristande kommunikation, eller ligger det andra faktorer bakom? Jo, jag har ju mina ideer förstås. Men man kan faktiskt minska småbarnsdödligeten drastiskt med att ge barnen A vitamin, så det är angeläget att ta reda på orsakerna till att de inte får vad de behöver. Oj, det känns så konstigt att skiva om detta på Svenska, har inte de rätta orden, känner mig "töntig" när jag försöker förklara. Nej nu ger jag upp. Det är sent och i morgon skall jag fundera över focus grupp frågor.

Maputo växer och jag trivs

Huvudstaden växer verkligen in i mig. Känner hur jag trivs bättre och bättre för varje dag. Nåja, Maputo är en liten huvudstad men i full utveckling. Det byggs nya höghus i nästan varenda kvarter, och min kritiska blick stirrar på armerings järnen- är det tillräckligt många, är de tillräckligt tjocka? Är pelarna jämt gjutna och verkar plattorna mellan våningsplanen vara av rätt tjocklek. Jag har redan sett vilka hus som jag absolut inte skulle kunna tänka mig att bo i. Kan just föreställa mig en liten jordbävning där markytan vibrerar lite i sidled. Tror nog att en hel del av dessa nya husen skulle ramla ihop som korthus. Det finns ju inga sidostabilisatorer, bara tunna pelare rakt upp. Huamensan…..Nåja, jag har i alla fall inte råd att köpa någon lägenhet i något av dessa husen. En tvåa kostar 400 000 USD, och detta i ett land där 70% av befolkningen lever på 1,25 USD per dag.

Nåja, nu skall vi inte bli pessimistiska… Nej då.

Jag var på Hälsoministeriet idag på ett möte och sprang på flera gamla bekanta från “förr”. Efter 16 år här i Mozambique, så har jag ju lärt känna en del personer, som nu har klättrat upp på den sociala och professionella skalan. Kul att se, hur de som var smådoktorer när jag kom till Mozambique, nu sitter i ledande positioner i landets hälsoministerium. Idag träffade jag två av dem.

Den ena var med i vårat “vilda discogäng” när vi var ute och dansade till sena morgontimmarna flera dagar i veckan, och vi brukade avsluta med en gemensam frukost innan vi gick till våra jobb. (Vi var faktiskt helnyktra, eftersom ingen egentlige drack) Men det var då. Skulle aldrig orka med det tempot idag. Men oj vad kul vi hade!


Hej igen, 4 Oktober och nationell helgdag i Mozambique

Tillbaka i Maputo, efter en helt fantastisk jobberesa till Uganda. Vi var ett 6 mannatem som skulle skriva ihop ett projektförslag, där min del var nutrition och hälsa. Vi delade upp oss och i två grupper, den ena åkte till Norra Uganda och vi, dvs, Jag, A och S tog den södra biten. Vi besökte tre distrikt, alldeles på gränsen till Rwanda och Congo. Hann tyvärr inte hälsa på de berömda gorillorna, men mötte i stället många intressanta "figurer". Temet möttes sedan igen i Kampla för att slutföra det hela.
Men nu är jag itllbaka i Maputo och jobbar för en organsiation som heter Helen Keller International. De sysslar med Vitamin A, ögonsjukdomar, avmaskning, anemi problematik och förstås undernäring. Mitt jobb nu, är att göra en "operational study" för att försöka ta reda på hur Hälsoministeriet tillsammans med sina partners, bäst skall kunna komma åt de barn under fem års ålder, vars föräldrar inte tar dem till hälso-posterna för vaccinationer och annan behandling. Det är ett komplicerat och multi facetterat problem, och känns riktigt spännande, en rejäl utmaning. 
Idag är det alltså 19 år sedan Mozambique skrev under sitt fredsavtal.  Det känns faktiskt lite speciellt idag. Jag har nu varit här sedan 1996, och känner mig lite som Mozambikanska. Detta landet har en enorm potential, och folket vill verkligen gå framåt i sin utveckling. Regeringen har haft och har en tuff uppgift, och jag känner faktiskt ett ganska stort förtroende för Mozambique och dess regering. Man försöker bekämpa korruption så gott det nu går, man har öppnat dörrarna för investerare, och att registrera ett företag är numera tusen gånger lättare än det var för några år sedan.
Nej, nu skall jag gå  ut en vända och se på folklivet, kanske ta en  kopp kaffe någonstans. Fåglarna kvittar fast jag befinner mig mitt i huvudstaden och det känns som en lovande dag.

Efter tre månader

Ja du, tiden bara rullar på. Har varit tre månader i Sverige, och är nu tillbaka i Mozambique och Maputo igen. Det är KALLT och jag fryser. Alla mina kläder är uppe i norr så jag har bara det  lilla som kom med från Sverige. Det var faktiskt varmare i Malmö än här. Nåja, om tio dagar åker jag förmodligen en liten vända till Uganda för ett korttidsjobb. Känns bra, eftersom det handlar om saker som jag redan kan en hel del om.
Sverige- det var helt fantastiskt att komma tillbaka. Vädret var perfekt hela tiden, inklusive regnmånaden Juli. Träffade barn och barnbarn, släkt och vänner både här och där. tre månaders semester - jag kan verkligen rekommendera det för att "ladda om batterierna".
Det är midnatt, hundarna ute i området kommunicerar med varandra. Det är typ pratskall, ganska trevligt faktiskt. Men nu tror jag nog att det är dax att sluta denna dagen och krypa ner i sängen.

Lite småprat på kvällskvisten.

Sju dagar kvar på detta jobbet. Känner en kittling av frihet och förväntan. Kommer till Sverige på semester den 7 maj och åker tillbaka till Moz någon gång i juni - juli eller augusti. Har sökt ett jobb, blivit intervjuad, men vet egentligen inte om jag vill ha det - om jag nu skulle få det. Jobbet kan liknas vid att sticka huvudet in i en bikupa full med irriterade bin (som inte sticks). Det är ett projekt som täcker hela landet och 122 förlossningsavdelningar. Det handlar om kvalitets förbättringar och att förmå kvinnorna att föda sina barn på en sjukvårdsinrättning i stället för hemma med grannars hjälp. Visserligen är det ett område som jag känner mycket för - men oj vad mycket det innebär.

Behöver semester nu för och tänka över min situation lite mer i lugn och ro. Vill ju också tillbringa lite tid i mitt hus i Nacala. Nåja, vi får se.

Nu har jag i alla fall druckit min tredje kopp Roibos tea och ätit en stor skål med fruktsallad. Mår gott och Radio LM (Lourenco Marques som är det koloniala namnet på Maputo) spelar gamla godingar. Hundarna skäller utanför, det är prat-skäll, de kommunicerar med grannhunden som är en liten sort, med ett klent men ganska sött skall. Det är tidig kväll och mörkt ute. Tror jag skall läsa lite i min Kindle läsplatta. Har laddat ner en massa intressanta böcker som bara väntar på att bli lästa.


Regn härliga underbara regn

REGN, helt underbart!  Har just kommit tillbaka från ett möte med två av våra givare organisationer, hållet vid ett grönt plastbord under tak av korrungerad plåt. DÅ kom regnet - likt kulsprute eld. Det dånade och alla samtal tystande. Vi tittar på varandra och så bryter skratten ut. Vi kommer alla från andra delar av världen, och vi inser att här tog mötet slut för denna gången, resten får ske via email. Jo jag måste korrigera gårdagens blogg adress. det var förstås inte world  utan wordpress. alltså här kommer sidan igen http://macuti.wordpress.com Kolla in alla fina bilderna från Ilha.

Hej Igen

Jodå, jag lever men befinner mig i ett emotionellt limbo. 16 år i Mozambique, var hör jag egentligen hemma? Har flyttat och trivs riktigt bra med huvudstadslivet som omväxling, bor runt hos olika väninnor, men vet  inte vart det bär hän härnäst. Det finns så mycket att berätta, men jag har blivt lite ordstum på sistonde.

Ibland har jag återkommit till Ilha i mina inlägg. Har nu hittat en jättefin blogg som med vackra bilder och trevlig text berättar om ”min ö” Ilha de Mozambique. Gå in på http://macuti.worldpress.com 

Har hört att det har dykt upp blåsippor i Sverige.


Träskalle

Nu har jag bevistet på att mitt huvud inte är gjort av trä.  Oj vilken huvudvärk jag har, trots paracetamol och starkt kaffe. Men jag vet varför - bihålorna verkar täta. Ja ja, det går väl över. På måndag morgon åker jag till Gaza för två veckor. Ha en bra helg  alla pigga och glada vänner ute i cyberspace.


M-cel

Lugnt och skönt kan man säga. Min mobiltelefon har nu blivit avstängd för andra gången, eftersom företaget som jag jobbar i, beslutat att ingen få ha kontrakat längre. Övergången till kontant kort från kontrakt verkar vara en långsam process på minst en vecka. Men problemet är att jag ha en hel del möten denna veckan, och en resa ut i distrikt nästa måndag. Dessutom måste jag lämna min tillfälliga bostad och  fixa något annat boende fram till den 11 april, då gästhuset blir ledigt, alltså flytta ut redan i morgon. Hej å hå, här hinner man aldrig bli uttråkad.  


Lathelg

En lat och skön helg har just passerat i sällskap med “Flickan som lekte med elden” av Stieg Larsson. Känner mig så otroligt privilegierad som har tid att läsa, och bestämma över min egen tid.

Gårdagen, långpromenad i ett svagt avloppsdoftande lagom varmt Maputo, kvällen popcorn, tea och en film tillsammans med några vänner, vinflaskan stod på bordet, men ingen iddes öppna den. Så det kan bli. Kram alla och ladda upp väl inför nästa vecka.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0