Dagbok
Den 3 januari fick jag en dagbok av logistik assistenten på jobbet. Mörkblå med mjuka vadderade pärmar i A5 format och med många rader att skriva på. Men nu hade jag ju redan införskaffat en röd trivsam mysig liten Filofax i Sverige. Alltså, dagboken hamnade på soffbordet framför TV,n i vardagsrummet. Eftersom den låg där, och fortfarande ligger där, har det blivit en vana att skriva några raders reflektioner över den gångna dagen. Det liksom bara händer, när jag ändå sitter där med min kopp Roibos tea och en macka på kvällskvisten. Vem skriver jag dagbok för? Svar: Mig själv. Liksom bloggandet har dagboken blivit ett sätt att rensa ut dagen, med den skillnaden att i bloggen måste jag sortera och ta vissa hänsyn, medans dagboken är helt ocensurerad. Jo faktiskt, helt ocensurerad.
Tankarna flyger vidare. Om jag hade levat i ett komplicerat förhållande, då skulle ju en ocensurerad dagbok kunna bli ett sätt att kommunicera. Alla skulle ju kunna skriva vad de tänker och känner, sedan läsa varandras dagböcker med löfte om att inte verbalt kommentera eller kritisera. Skulle det kunna funka???? Nåja, det var en lös tanke. Men många gräl bottnar ju i missförstånd mellan varandra.
jo, så är det nog, vi missförstår varandra väldigt ofta egentligen, jag dricker också rooibos-té på kvällarna, det började jag med när jag läste Damernas detektivbyrå, jag var tvungen att testa det té som nämndes där och fastnade för det
ha det gott - kramar
Ja du dagboksskrivandet har blivit en mani för mej, jag har skrivit dagböcker säkert i 35 års tid, inte bara en utan minst 2 stycken!
I SofieRo har jag dagböcker sen 60 talet, skriver varje dag om dagens glädjeämnen och vad man har gjort, och vilka gäster som har varit hos oss!
Det kan ju bli intressant för barnbarnen och kanske barnbarnsbarnen en gång i tiden!
Lycka till med skrivandet!
Allt väl här oppe - kallt - snö och tidvis soligt!
Men snart har vi midsommar
