Idag är en SURDAG!
Så sitter jag då här och väntar på Amir igen. Amir är en ung man som jag stöttat ekonomiskt så han skulle kunna studera. Jag är arg. Han skulle kommit klockan 16 och nu är det snart 21.00. Visserligen har jag inget speciellt som väntar, men att han aldrig kan passa tiden. Dessutom är jag arg på honom för han tror att jag är hans "mamma" med en morsas alla skyldigheter. NEJ så minsann!!!!!!!!!!!!!! Igår sa han att han ville ha alla mina resterande upptryckta vykort, de som jag sålt i min firma Zebra Quadro Lda. tidigare. Men eftersom jag stängt firman (fick betala mer skatt än jag tjänade) så tror han tydligen att jag skall skänka honom de resterande vykorten så han kan tjäna pengar vid sidan om och därefter trycka upp nya i Maputo.
Nehej så blir det inte. Jag har betalat hans studier fram till examen och nu har han slutat universitetet med mycket bra betyg och dessutom så fick han jobberbjudanden redan innan han slutade. Han har ett bra jobb med bra lön, och nu får han minsann gå med egna ben. Jag har gjort mitt. Men jag FÖRSTÅR INTE hur han kan tro att jag skall fortsätta att hjälpa honom. Dessutom har han haft mage att säga till mig att jag skall ordna med hans förlovningsfest, eftersom han anser mig vara hans madrinha (styvmor). Nu är det dags att klippa av och låta honom förstå att han är vuxen.
Mina egna söner skulle aldrig i livet drömma om att bete sig på det sättet. Söner ja, jag längtar så in i bänken efter dem och deras familjer. Undrar hur lille Alvar och hans storebror Hugo mår. Hur går det för dem? Skit att Afrika är så långt bort.
